Tungdiagnos ingår i kinesisk medicin och är den första diagnostiska metoden där man observerar tungan, då den avspeglar kroppens inre tillstånd. Genom enbart observation av tungan kan man t ex se om det finns kyla eller hetta i kroppen, få en uppfattning om hälsotillståndet eller hur allvarlig en sjukdom är. Precis som ett löv visar hur trädet mår, avspeglar tungan kroppens inre mående.

Undersökning av tungan

Avläsning av tungan görs både av själva tungan och tungans beläggning. Vid en analys tittar på man på:

• Utseende och vitalitet
• Färgen
• Formen
• Beläggningen
• Fuktigheten

Tungans form visar på hur bra den fylls med vitalitet/energi och blod.

Tungans färg ska helst ha en lätt ljusrosa. En blek tunga kan exempelvis indikera kyla och brist på t ex blod.

Sprickor i tungan kan visa på olika brister, t ex av blod och kroppsvätskor. Genom att jämföra färgen, djupet och riktningen på sprickorna får man mer information angående bristen och hur stor obalansen är.

Röda prickar på tungan kan t ex vara en obalans mellan kropp och själ, stress eller t ex en brist på energi i magen.

Tungans rörlighet och position är också viktigt att titta på. En stel tunga och svårighet att prata förekommer vid allvarliga tillstånd.

Beläggningens färg, tjocklek och fuktighet är av betydelse för att ställa en diagnos. Om beläggningen förändras och blir tjockare håller sjukdomsfaktorn på att förvärras. Om den tvärtom blir tunnare håller man på att tillfriskna. En frisk tunga har en naturlig fuktighet av saliv, vare sig för mycket eller för lite.

Tandavtryck på tungan kan indikera på obalanser. Var sitter tandavtrycken?

Studera din egen tunga

Om du regelbundet studerar din tunga kan du ofta själv se hur den förändras efter hur du mår. Har den sin normala storlek eller har den blivit svullen eller har den krympt ihop? Hur ser beläggningen ut? Prickar? Ser du några tandavtryck eller sprickor?

Fyra diagnosmetoder

Tungdiagnos är ett sätt av många att få klarhet i vad som felar i kroppen och vad man ska behandla och ingår i det som kalls de fyra diagnostiska metoderna.

Observera – personens helhetsintryck; ansiktsfärg, läpparnas färg, örats form, kroppshållning, rörelsemönster och röstens kvalitet. Här ingår även observation av tungan.

Lukta och lyssna. Kroppsutsöndringarnas lukt kan ge en hint om de inre organens tillstånd. Luktar det sött? Surt? Bränd lukt? Kväljande? Svag aromatisk doft? Ljudlig andning eller svag? Rossel? Djupa suckar? Hosta? Sparsamt ordflöde? Tappat rösten?

Den tredje observationsmetoden är att ställa frågor. Tio viktiga frågor är:

• Är patienten frusen eller har feber?
• Normal svettning?
• Huvudvärk eller smärta?
• Normal avföring och urin?
• Matvanor och aptit?
• Fråga om smärta, fullhets- och spänningskänslor i bröstkorg och buk eftersom de flesta inre organ ligger i detta område.
• Hörsel och syn?
• Sömn?
• Tidigare sjukdomar?
• Andra orsaker som inkluderar faktorer som känslor, livsstil, attityd och arbetsmiljö.

Fjärde diagnosmetoden innebär att man känner på viktiga områden på kroppen. Det viktigaste är patientens olika pulsar.

Visste du att en skicklig terapeut kan känna på pulsen om en kvinna är gravid eller inte. Det går också att avgöra om fostret är en pojke eller flicka.

Informationen som fås fram genom de fyra diagnostiska metoderna vägs samman och analyseras för att identifiera sjukdomsmönster och den obalans som ligger till grund för symtomen. I kinesisk medicin skiljer man på roten, dvs orsaken, och grenen som är följdproblemen och symptomen. Man måste bota roten först (om inte symtomen är akuta). Men orsaken kan, liksom symptomen, vara en eller flera.